Hennes lycka gjorde mig glad
När jag var inne i stan för några dagar sedan såg jag en tjej i min gamla klass. Hon var väldigt speciell, hur man nu drar gränsen till speciell, och enligt vissa inte bar dem rätta kläderna. Enligt vissa passade hon inte in och enligt vissa var hon annorlunda. Har jag någonsin sagt att jag hatade dem vissa? Iallafall. Jag såg henne på stan, hand i hand, med sin pojkvän. Någonting inom mig skrek av glädje. Jag såg hur hon sökte mig med blicken, och jag mötte den genast. Jag såg hur stolt hon var, hon hela hon ville skrika ut till alla att det var hennes pojkvän och hon var så jävla kär. Jag gick in i en affär efter att jag hälsat på henne och ställde mig bakom en klädhängare och såg ut genom fönstret. Där stod dem, hon och sin pojkvän med dem svarta jeansen. Dem väntade på bussen. Jag såg hur deras läppar möttes och jag såg hur han småretade henne och hon låtsades att bli sur. Jag såg hur kära dem var och jag såg hur jävla lycklig hon var. Jag blev så glad.
