Karma, I guess
Vem är äkta? vem är falsk?
Det är två av dom absolut svåraste frågorna man kan ställa sig.
Jag hatar när man börjar bygga tillit till en människa som sedan bara sparkar ner det som om ingenting. Men jag antar att sånt behövs för att man ska få reda på vilka som är äkta och vilka som är falska.
Men visst är det sjukt hur godtrogen man kan va? och hur bra man kan tycka om personer som sen visar något helt annat.
Även tvärtom, människor som ger en riktigt dåliga vibbar till en början som sen visar sig bli en av de viktigaste personerna i ditt liv, sånt är så jävla fint. När saker förändras till något bättre.
Jag hatar att jag bara slänger ur mig saker om migsjälv hursomhelst till människor som jag innerst inne kanske inte alls känner någon tillit till. Sånt får man betala för senare, karma I guess.
Ikväll är jag bara så jävla deep.
Godnatt.